Konsekvenser

Hur de sexuella övergreppen i barndomen än gått till får de förr eller senare ofta allvarliga och omfattande konsekvenser för den som drabbats. Många utsatta upplever, vartefter läkningen, pågår att det blir tydligt att det alla mesta i livet påverkats. Ofta utan att det varit medvetet. Det spelar ingen roll om övergreppen skedde för länge sedan. Många som kommer till Rise gör det 20-40 år efter de sexuella övergreppen och kan då se tillbaka på vilka konsekvenser övergreppen fått i livet på lång sikt. Inte minst då det kommer till livsval för att överleva, minska ångest eller att försöka glömma och slippa återuppleva minnena, vilket i sin tur ofta får fler konsekvenser.

Exempel på negativa konsekvenser

Skamkänslor – att exempelvis känna sig värdelös, dålig, fel, oviktig, rädd för att bli avslöjad, rädd att inte klara av någonting och att inte vara omtyckt av eller viktig för andra, omöjlig att älska. Känslor av att övergreppen var det du var värd, att du inte är värd bättre.

Skuldkänslor – att exempelvis känna att dåliga saker som händer – även övergreppen – var/är ditt fel. Att inte vara tillräckligt, inte göra tillräckligt för att andra ska bli nöjda, glada eller mindre våldsamma.

Depression – symptom som exempelvis trötthet, malande negativa tankar, livsleda, kraftlöshet, hopplöshet och oföretagsamhet.

Ångest och oro – exempelvis upprepade känslor av rädsla som både känns i kroppen och upptar tankeverksamhet. Malande orostankar, hjärtklappning, tryck över bröstet, tungt att andas, yrsel, kissnödig eller dålig i magen, magont, illamående, darrighet, svettningar eller frysningar, hopplöshetskänslor, känslor av kontrollförlust och panik.

Minnen – Oförmåga att minnas barndomen eller endast minnas fragmenterade delar, gamla minnen som stör och plågar, svårigheter att skilja på dåtid och nutid. Endast bildminnen men inga kropps-/känslominnen och vice versa.

PTSD – Står för Posttraumatic stress disorder och innebär förenklat att vår hjärna har överbelastats av rädsla och därför fortsätter att tro att faran pågår – långt efter det att den verkliga faran är över. Inom vården är PTSD en psykiatrisk diagnos som innefattar tre kriterier:
Återupplevande av den traumatiska händelsen såsom påträngande minnen, flashbacks eller mardrömmar. Undvikande av tankar eller minnen av den traumatiska händelsen eller saker som påminner om den. En ihållande upplevelse av pågående hot och en ökad vaksamhet eller irritabilitet som väcks av olika stimuli. Det finns särskilda metoder i vården för att ta reda på om du har PTSD och det finns också behandlingar som kan minska dina symptom.

Dissociation/DID – Om upplevelsen av övergreppen varit för svåra att hantera, så använder sig hjärnan ibland av en överlevnads- & skyddsmekanism som gör att vi inte kan minnas hela eller delar av en traumatisk händelse. Det kallas dissociation och kan också bl a orsaka en förändrad verklighetskänsla inför sig själv eller sin omgivning. Dissociation kan sägas vara ett förändrat medvetande gällande en eller flera av dimensionerna känsla, tanke, kropp eller tid och kan påverka oss i många olika situationer långt upp i vuxenlivet. Dissociationen kan exempelvis orsaka att dofter eller kroppsdelar skärmas av inte känns, att den som dissocierar inte känner igen familjemedlemmar eller känner sig som utanför sin kropp när ångest och obehag blir för starkt. DID (Dissociativ identitetsstörning) är den allvarligaste formen av dissociation där den som drabbats redan som barn kan ha utvecklat flera olika delpersonligheter för att överleva. Dessa delpersonligheter existerar för att tillsammans hjälpas åt med att hantera tillvaron. DID är en mycket komplex konsekvens och diagnos, med olika variationer.

Koncentrationssvårigheter – exempelvis minnesstörningar, sömnproblem, svårigheter att ta in information, svårt att läsa text eller uppfatta instruktioner.

Missbruk – av exempelvis alkohol, tabletter, narkotika, spel, mat, träning eller sex.

Sexuella problem – exempelvis olust, rädsla, plötslig panik i sexuella situationer, extremt kontrollbehov i intima situationer, svårigheter att känna lust eller få erektion, svårt att njuta sexuellt eller att bli tillfredsställd och få orgasm, överdrivet behov av att använda sex för att få bekräftelse eller olika sorters sexmissbruk.

Psykosomatiska besvär – exempelvis kroniska smärttillstånd och värk (exempelvis leder, rygg, mage, huvud), ständiga muskelspänningar, magproblem, underlivsproblem, urinvägsproblem, problem med tänder och käkar.

Självdestruktivitet – exempelvis att skada sig själv fysiskt, psykiskt eller sexuellt. Försätta sig i riskfyllda situationer, ta stora risker, tvångsbeteenden, att överprestera och aldrig få lov att vila.

Ätstörningar – exempelvis extrem kontroll av mat, självsvält, hetsätning eller svårigheter att svälja.

Sociala/relationella konsekvenser – exempelvis isolering, social fobi, inte ta plats eller ta mycket stor plats i sociala sammanhang, gränslöshet, svårigheter med att skapa och/eller bibehålla nära och långsiktiga vänskaps- eller kärleksrelationer, tillitsproblem, närhetsproblem, oförmåga eller rädsla för att ge uttryck för behov eller känslor.

Föräldraskap – exempelvis rädsla för att skaffa barn, en självbild som säger att det vore omöjligt att klara av föräldraskap, rädsla för att själv bli förövare, svårigheter med att knyta an, svårigheter att sätta/upprätthålla sunda gränser, svårigheter med att förstå och bemöta ett barns behov. Ibland svårigheter med att skaffa barn på grund av fysiska skador efter övergrepp.

Lämna sidan

close