För närstående

Sexuella övergrepp i barndomen påverkar inte bara den som har blivit utsatt utan också de som står nära. Kanske är du en del av ursprungsfamiljen, kanske en vän eller kanske är du en nuvarande partner eller barn till den som utsatts. Det är att viktigt att förstå att detta är ett av våra svåraste och mest skamfyllda samhällsproblem, vilket ofta påverkar oss på fler sätt än vi tror. Att befinna sig bredvid den som bär på konsekvenserna av att ha utsatts sexuellt som barn är ofta starkt känslomässigt.

Det kan ofta kännas overkligt och upprörande att få veta om det som hänt. Det är i så fall normala reaktioner på någonting onormalt. Här har vi sammanställt en del av det som kan vara bra att tänka på i relation till din närstående som kämpar med att läka efter de konsekvenser som övergreppen gett. Läs gärna alla stycken, kanske känner du igen dig på flera sätt.

För dig som är ursprungsfamilj eller som funnits med i barndomen

Relationen med anhöriga i ursprungsfamiljen, det vill säga vår familj vi växer upp med, eller andra barndomsrelationer är ofta de allra svåraste för den som utsatts sexuellt som barn. Ofta upplever familjemedlemmar (eller andra som funnits med i barndomen) att det känns osannolikt att något så svårt skulle ha kunna pågått i det fördolda. Det är lätt att fråga sig om det verkligen kan vara sant eller om den som utsatts verkligen minns rätt. Det är också vanligt att ifrågasätta varför sanningen inte kommit fram tidigare. I en undersökning som Rise gjorde 2017/2018 framkom att över 92% av de som svarade uppskattade att de var i ålder 0-10 vid det första övergreppet. Nära 70% av de som svarade hade väntat i 16 år eller mer innan de berättade för en annan människa för första gången om det som hänt i barndomen.

Det finns flera orsaker till att det kan dröja så länge, exempelvis starka känslor av skam och skuld eller rädsla för att inte bli trodd. Det kan också handla om att vilja skydda andra familjemedlemmar från sanningen, rädsla för konsekvenser från förövaren om sanningen kommer fram samt rädsla för att bli utesluten från familjen om sanningen kommer fram. Tyvärr är det sistnämnda en konsekvens som är allt för vanlig. Övergrepp kan ibland ha varit en så svår upplevelse för barnet som utsatts, att hjärnan använt det som kallas för dissociation. Dissociation är en av hjärnans överlevnadsmekanismer och kan exempelvis innebära att den som utsatts inte minns det som hänt. Ibland får personen inte tillgång till sina minnen förrän långt senare i livet och inte sällan kommer minnen tillbaka i samband med någon annan stark kris i livet.

Om du vill hjälpa din familjemedlem som berättat om sin utsatthet, så är det allra viktigaste du kan göra att tro på och respektera hens upplevelse. Be om att få ställa frågor och ifrågasätt aldrig. Det kan vara fullt förståeligt om du bär på tvivel eller konfliktfyllda känslor, likväl som att många föräldrar bär på skam och skuld över att de inte såg eller agerade. Det viktiga är dock att du inte lastar den som utsatts med dina känslomässiga upplevelser. Nedan ger vi några tips på vägen kring hur du bäst kan stödja och vad som kan vara bra att tänka på för att du ska orka och själv säkerställa att dina behov får finnas på den vägen.

För dig som nuvarande partner

Att som vuxen vara i relation med och partner till en annan vuxen som utsatts sexuellt som barn kan innebära att du på olika vis får leva med konsekvenserna övergreppen gett. Det kan till exempel handla om att din partner har svårt med tillit, trygghet eller närhet. Kanske att hen får tillbaka minnen och känslor från övergreppen när ni är tillsammans, att din partner verkar försvinna iväg under intima stunder eller att du kan anklagas för att vara som förövaren. Bara för att ge några exempel.

En del partners beskriver att de aldrig hade gett sig in i relationen om de i förväg vetat vad det skulle innebära och hur tufft det skulle bli. Men, än fler partners beskriver att de genom att stanna kvar känner djup respekt för sin partners kamp, ser utvecklingen som sker och att relationen fördjupats, stärkts och förbättrats på oräkneliga sätt med tiden. Många beskriver sig som ett team i kampen mot det svåra och att relationen ofta gett värdefulla möjligheter till egen personlig utveckling även för partnern. Det är värt att fortsätta finnas där och att du kan göra stor skillnad i läkningen genom att visa att du går att lita på, trots barndomens svek från andra. Det kan verkligen vara ovärderligt för din partner att du finns där, samtidigt som det kan kräva mycket tålamod och kärlek från er båda. Nedan ger vi några tips på vägen kring hur du bäst kan stödja och vad som kan vara bra att tänka på för att du ska orka och själv säkerställa att dina behov får finnas på den vägen.

För dig som är vän eller annan närstående

Att ha någon vid sin sida som varken är familj eller partner kan vara enormt viktigt i läkningsprocessen. Du gör stor skillnad genom att representera det friska och det livet som pågår här och nu. Du behöver bara finnas där och lyssna, utan att döma. Det är ofta viktigt att vara omgiven av människor som inte bär på dubbla känslor inför förövare eller barndomens upplevelser. Något som ofta förekommer i andra relationer, exempelvis i ursprungsfamiljen. Du kan också göra stor skillnad genom att själv skaffa dig kunskap (bland annat här på vår webb) som du kan bidra med vartefter din närstående orkar ta in den. Var medveten om att läkningsarbetet, efter det din närstående gått igenom, ofta är omfattande och uttröttande för hen. Du kan ibland behöva ha tålamod med hur det påverkar er relation. Nedan ger vi några tips på vägen kring hur du bäst kan stödja och vad som kan vara bra att tänka på för att du ska orka och själv säkerställa att dina behov får finnas på den vägen.

För dig som är barn till en förälder som utsatts sexuellt i barndomen

Det är ofta svårt att berätta för sina barn om det som hände i barndomen. Vi får ofta höra från föräldrar som ännu inte vågat berätta att det kan kännas viktigt att inte bryta ihop och vara svag inför sina barn. Det kan också kännas skam-/skuldfyllt och svårt att berätta om det är en förövare som de egna barnet också haft eller har en relation med och där relationen och din bild av personen ifråga, av naturliga skäl, skulle kunna påverkas negativt av det du får veta. För den förälder som vågar berätta kan det kännas oerhört befriande och viktigt att det kommer fram hur det varit. Det kan också vara viktigt att bryta tystnaden och berätta för att bryta destruktiva mönster som kan ha pågått i generationer. Att få veta sanningen kan ibland ge dig som barn förklaringar till saker som hänt, eller din förälders mående, under din uppväxt. Nedan ger vi några tips på vägen kring hur du bäst kan stödja och vad som kan vara bra att tänka på för att du ska orka och själv säkerställa att dina behov får finnas på den vägen.

Bra att tänka på – för dig som finns nära någon som utsatts sexuellt som barn

  • Den som varit utsatt har ofta ett stort behov av att känna sig trodd och lyssnad på. Det räcker ofta långt att du finns där och orkar lyssna, du behöver inte ha svar eller råd att ge. Våga vara tyst och lyssna klart. Det kan ta tid att våga berätta allt som hänt. Fråga om du undrar något, men låt hen välja om hen vill svara.
  • Du bär inte ansvaret för att förändra måendet hos den som utsatts eller för att läka de konsekvenser som övergreppen orsakat. Det räcker långt om du kan finnas med som stöd längs vägen.
  • Du är ansvarig för det du själv gör och har gjort, du kan inte bära ansvaret för andra människors handlingar.
  • Sök gärna kunskap om vilka konsekvenser sexuella övergrepp i barndomen kan ge som vuxen. Det kommer att hjälpa dig att förstå och förhålla dig till din närståendes mående. Berätta gärna om att stöd finns och erbjud dig eventuellt att ta den första kontakten.
  • För att kunna och orka ge stöd, är det viktigt att du tar hand om dig själv. Se till att hitta andra som du kan få stöd av och som orkar lyssna på det du går igenom.
  • Sätt sunda, vänliga gränser och vara tydlig med vad du orkar. Ofta ger tydliga gränser från andra, en känsla av trygghet hos den som en gång fått sina gränser utsuddade.

Här kan du ladda ner tipsen i PDF-format för att skicka vidare till andra eller skriva ut.

 

Som närstående är du varmt välkommen att kontakta vår stödlinje, där vi erbjuder stödtelefon, stödmail och stödchatt. I stödlinjen kommer du i kontakt med utbildade stödpersoner på Rise, som alla varit sexuellt utsatta som barn. Vi förstår vad det innebär, vilka konsekvenser det ofta får och hur komplext det kan vara i relationer med närstående när det kommer till denna problematik.
Du finner kontaktuppgifter till vår stödlinje här.

”Min största rädsla var att jag inte skulle bli trodd av min familj när jag efter 20 år tog steget och berättade.”
//Yasmin