När du gör en polisanmälan ska polisen informera om din rätt att få ett målsägandebiträde (kostnadsfritt), alltså en advokat som fungerar som ditt eget juridiska ombud. Du har rätt att själv välja vilken advokat/jurist/advokatbyrå du vill ha.
Här kan du lyssna på Rise-poddens avsnitt om just Rättssystemet och hur rättsprocessen går till vid denna typ av brott.
Målsägandebiträdet ska driva skadeståndsfrågan, gå igenom hur själva rättegången går till, sitta med under rättegången och vara till stöd och juridisk hjälp för dig under hela processen.
Vi rekommenderar alla att kontakta ett målsägandebiträde innan du kontaktar polisen. Detta för att få veta hur anmälan och utredning går till och vilka förväntningar du kan ha på processen. Vi rekommenderar också att du anmäler brottet skriftligt och att du i anmälan skriver vilket målsägandebiträde du vill ha under polisutredningen. Fördelen med att göra en skriftlig polisanmälan är att du kan önska vilket målsägandebiträde du vill ha och att du kan ha med dig ditt målsägandebiträde redan vid det första förhöret.
Det är bra om du förbereder dig så mycket som möjligt inför polisförhöret och går igenom vad du ska berätta. Ju mer precisa uppgifter du kan lämna, desto bättre. Gör en tidsaxel – när, var, hur varje enskilt brott har inträffat. Fundera över vilken eventuell stödbevisning som finns. Vilka har sett händelser? Vilka har du berättat om händelser för? Har du skrivit dagbok etc.
När anmälan görs inleds förundersökningen. Förundersökningen leds av en åklagare, en så kallad förundersökningsledare. Under förundersökningen går polisen igenom allt som kan vara av värde för att brottet skall klaras upp. Polisen förhör dig, vittnen om det finns sådana och andra personer vars uppgifter kan ha betydelse. Utöver det samlar polisen in eventuell bevisning som ger stöd för att brott har skett. Den som misstänks för brott hörs sist i utredningen.
När förundersökningen är avslutad tar åklagaren ställning till om det finns tillräckligt med bevis för att väcka åtal. Om det finns tillräckliga bevis lämnar åklagaren ärendet till prövning i domstol. Domstolen kallar till huvudförhandling, det vill säga rättegång. Om ärendet inte går till domstol utan åklagaren beslutar att lägga ned förundersökningen kan du begära överprövning. Du skriver då till överåklagaren och begär att ärendet ska prövas på nytt av åklagare. Överprövning är kostnadsfritt.
Under huvudförhandlingen lägger åklagaren fram sin bevisning och du får därefter frågor av åklagaren, målsägandebiträdet och sedan försvarsadvokaten. Eventuellt får du också någon kontrollfråga av domaren. Sedan berättar den misstänkte (förövaren) sin version av vad som hänt och åklagaren, målsägandebiträdet och försvarsadvokaten ställer frågor till honom eller henne. Vittnen kan också komma att kallas in och höras på begäran av någon av parterna. Expertvittnen och sakkunniga, exempelvis en psykolog som du haft kontakt med, kan också kallas in till rätten. Under huvudförhandlingen sitter du mellan åklagaren och ditt målsägandebiträde. Känner du dig rädd för att berätta när den tilltalade finns i samma rum kan du begära att han eller hon ska vara i ett annat rum under tiden. När dom meddelas har parterna tre veckor på sig att överklaga domen till hovrätten om någon av er tycker att domen är felaktig.
Enligt brottsbalken anges preskriptionstiderna i förhållande till hur många år straffet är för brottet. Preskriptionstiderna för sexualbrott mot barn är följande:
Preskriptionstiden för sexualbrott mot barn börjar vanligtvis löpa först då barnet fyller 18 år. Den 1 maj 2020 genomfördes dock en viktig lagändring som innebär att preskriptionstiden helt slopas för vissa grövre sexualbrott mot barn, vilket innebär att det då inte finns någon bortre tidsgräns för när en förövare kan dömas. Här nedan kan du läsa mer om vad de nya reglerna innebär.
Preskriptionstiden för sexualbrott mot barn ändrades den 1 maj 2020. Det finns många frågor hos oss som utsatta kring vad den slopade preskriptionstiden egentligen innebär. Vi försöker därför att förklara nedan.
De nya bestämmelserna om slopade preskriptionstider som trädde i kraft den 1 maj 2020, (en så kallad särreglering) gäller för de allvarligaste sexualbrotten mot barn. Lagändringen är visserligen ett steg i rätt riktning i ett mer övergripande arbete för brottsoffers status i rättssamhället, men det finns fortfarande mycket att förändra.
Det är många som nu undrar vad som faktiskt gäller och på vilket sätt denna lagändring kommer att få betydelse för brottsoffer. Här nedan försöker vi förklara den förändring som nu gjorts i lagen och där vissa brottsoffers ställning nu stärkts, medan alla brottsoffer fortfarande inte är hjälpa av denna förändring.
Förenklat kan sägas att det är den tid som brottet är möjligt att åtala och lagföras. När preskriptionstiden gått ut är det inte längre möjligt för domstolen att döma någon för ett brott. Det räcker inte att en polisanmälan har gjorts innan preskriptionstiden gått ut, utan den misstänkte måste ha häktats eller delgivits ett åtal för brottet innan preskriptionstiden löper ut. Preskriptionstiden för ett brott bestäms av straffskalan. Straffskalan är vad som avgör själva längden på straffet och det beror i sin tur på brottets art och omfattning. Det innebär att ett brott med högre straffskala ger en längre preskriptionstid än ett brott med lägre straffskala.
Vid sexualbrott mot barn har preskriptionstiden tidigare räknats från och med när brottsoffret fyllt 18 år istället för när brottet begicks. Så var reglerna för de flesta av sexualbrotten mot barn. Preskriptionstidens längd efter 18 årsdagen har sedan varierat, beroende på brottets grad av allvarlighet utifrån lagens perspektiv. Ju grövre brott, desto längre preskriptionstid.
Nu har reglerna kring preskriptionstid alltså ändrats för de mest allvarliga sexualbrotten mot barn. Preskriptionstiden har där helt tagits bort. Det kallas att den slopats. Det betyder att det inte finns någon bortre tidsgräns för när en förövare kan dömas för brottet.
Anledningen till slopandet av preskriptionstiden för de mest allvarliga sexualbrotten mot barn är att lagstiftaren, det vill säga riksdag och regering, anser att skadorna från dessa typer av brott ofta innebär konsekvenser för brottsoffer långt upp i åldern. Man ser att det är vanligt att övergreppen påverkar brottsoffret under lång tid med svåra och livslånga lidanden som följd.
Då en majoritet av de barn som utsätts inte förmår, klarar av eller vågar berätta om brotten förrän de blivit äldre eller vuxna, är risken stor att dessa brott inte blir kända förrän efter lång tid och därför hinner preskriberas/avskrivas. I vuxen ålder kan den som utsatts också fått möjlighet/hunnit att bearbeta övergreppen tillräckligt för att orka polisanmäla och medverka vid en polisutredning.
Lagstiftaren har därför ansett det som stötande att dessa typer av sexualbrott mot barn ofta inte kan lagföras på grund av preskriptionstidernas begränsade längd. Därför har det bedömts viktigt att slopa preskriptionstiden helt för dessa brott.
Lagändringen innebär alltså att den som utsatts för de mest allvarliga sexualbrotten under barndomen får en bättre möjlighet att bearbeta traumat innan de kan/väljer att göra en polisanmälan. För många brottsoffer är det viktigt att få möjlighet till en sån upprättelse som en polisanmälan innebär, även om det gått lång tid sedan de utsattes, varför förändringen av preskriptionstiden är mycket välkommen.
Den nya lagändringen har dock 3 begränsningar som vi försöker beskriva här:
1: Lagändringen med denna slopade preskriptionstid, är en del i att det görs förändringar generellt för de mest allvarliga brotten i samhället. Det har då bedömts att endast de allvarligaste brotten mot barn ska omfattas av den nya lagändringen.
De brott som omfattas av de nya reglerna är:
Det betyder alltså att brott som exempelvis:
INTE kommer omfattas av bestämmelserna om slopad preskriptionstid. Dessa brott kommer alltså fortfarande ha en preskriptionstid som börjar löpa när brottsoffret fyller 18 år och med en bestämd sluttid, som i sin tur är i relation till brottets straffskala.
2: För att omfattas av de nya bestämmelserna krävs att brottet inte redan var preskriberat när lagändringen trädde i kraft den 1 maj 2020.
Det vill säga att om preskriptionstiden redan löpt ut enligt de gamla reglerna, innan den 1 maj 2020, kommer brottet INTE att omfattas av bestämmelserna om slopad preskriptionstid. I de fall där preskriptionstiden inte har löpt ut den 1 maj 2020, slopas alltså preskriptionstiden helt och det är möjligt att anmäla och lagföra förövaren.
3: En ytterligare begränsning av bestämmelserna om slopad preskriptionstid är att det inte gäller i det fall där den misstänkte var under 21 år när brottet begicks. Vid våldtäkt mot ett barn, där förövaren inte fyllt 21 år, gäller en preskriptionstid enligt de tidigare bestämmelserna och med början från det att brottsoffret fyller 18 år.
Om du har frågor om just ditt fall, hänvisar vi dig till en jurist som är specialiserad på dessa frågor. Hos Advokatbyrå Rebecca Lagh finns ett blogginlägg om just detta ämne. De kan också ofta vara behjälpliga med att svara på frågor.
Mer information finns här på lexiqon.
Regeringens pressmeddelande den 23 januari 2020 om förändringen i lagen.
Riksdagens beslut om lagändringen den 1 april.
Har du frågor som rör det juridiska kring sexuella övergrepp har du möjlighet att få svar av advokat Rebecca Lagh, som ger råd till våra medlemmar. Rebecca är specialiserad på brott mot barn, sexualbrott och våld i nära relation. Hon företräder brottsoffer i domstol som målsägandebiträde, särskild företrädare för barn och är ombud i svåra vårdnadstvister.