Alla är unika och hur den utsatta bearbetar de sexuella övergreppen hen har varit utsatt för är individuellt och skiljer sig från person till person. Det är fullt möjligt att må bättre och att få utrymme att leva – inte bara att överleva. Det behöver inte vara en oändligt lång process att bearbeta sexuella övergrepp. Var och en får göra det i sin egen takt, oavsett hur lång tid det tar.
För många av oss som utsatts blir det till en livsprocess, där vi går från en akut situation, till livslångt lärande och personlig utveckling. Vi är alla individer och det viktiga är att du får möjlighet till den hjälp som just du behöver. Vissa delar i bearbetningen, såsom att förstå att det inte är ditt fel att du blev utsatt för övergrepp, går de allra flesta igenom. Skuld och skam är också känslor som många arbetar med under lång tid. När och i vilken ordning de olika faserna i bearbetningen infaller är individuellt.
Akutfasen – Håller jag på att bli galen? När du får känslomässig kontakt med de minnen du alltid burit på alternativt då minnen eller förnimmelser av övergrepp kommer upp, kanske du känner att du förlorar förståndet. Även om det är en omvälvande period där du tillfälligt kan tappa fotfästet, kommer den att gå över.
Ifrågasättande – Har det verkligen hänt? Var det verkligen så farligt? Utsatta betvivlar ofta sina egna upplevelser. Insikten om att övergrepp verkligen skett och hur illa de skadat dig är en viktig del av läkningsprocessen.
Söka hjälp och stöd – När du väl har insett vilken inverkan de sexuella övergreppen har och har haft på ditt liv, måste du besluta dig för att arbeta aktivt med att läka. Du måste själv ta ansvar för att skaffa den hjälp och information du behöver, även om det känns omöjligt just då. Ge inte upp! Kom ihåg att du inte är ensam, även om du känner så och inte möter den förståelse du önskar och är värd.
Bryta tystnaden – Många som har utsatts för sexuella övergrepp under barndomen har aldrig berättat det för någon. Att berätta för en annan människa vad som hänt dig är en kraftfull hjälp på vägen mot läkning och kan skingra skammen av att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp.
Lägga skulden där den hör hemma – Att ha varit utsatt för sexuella övergrepp som barn medför ofta en känsla av en stor och tung skuld. Att lägga skulden på den som begått sexuella övergrepp mot dig och sluta att lägga den på dig själv är en viktig och helt nödvändig del av bearbetningen.
Finna ditt inre barn – Att komma i kontakt med det barn du en gång var och som utsattes för övergrepp, innebär att du kan förstå dig själv på ett annat sätt och inse hur maktlös du faktiskt var.
Lita på dig själv – Du vet bäst vad du behöver. Lyssna till din egen inre röst. Det krävs träning för att lära sig att lita på sina egna intryck och upplevelser. Självtillit är något som du successivt bygger upp.
Återupprätta gränser – Att ha varit utsatt för sexuella övergrepp som barn innebär att du fick dina gränser utsuddade av någon som inte respekterade dem. Det medför i sin tur ofta svårigheter med att sätta gränser för sig själv och andra senare i livet. Det kan också vara svårt att veta var du och andra börjar och slutar. Genom att i en trygg miljö med andra öva på detta har du möjlighet att utveckla dessa förmågor.
Sorg och saknad – Tillåt dig att känna sorg över det som togs ifrån dig, exempelvis din rätt till trygghet, omtanke och respekt.
Ilska – Våga vara arg på den som begick sexuella övergrepp mot dig och de som inte hjälpte dig. Rätt riktad ilska innehåller stärkande kraft och lämnar plats åt ny kreativitet och energi.
Konfrontation – Att konfrontera den som har begått sexuella övergrepp är kanske inte nödvändigt för alla, men kan vara mycket befriande. Förvänta dig dock inte att förövaren, din familj eller andra har förändrats på samma sätt som du själv har gjort.
Gå vidare i livet – Du känner själv när du börjar uppleva att de sexuella övergreppen och problemen kring dem tar allt mindre plats och kraft. Utan att för den skull radera ut din historia kan du gå vidare i livet och använda dina erfarenheter till något bra.