Det är något som inte stämmer

En kvalitativ studie om vuxna överlevares insiktsprocess gällande sina erfarenheter av sexuella övergrepp i barndomen av en nära anhörig.

Under hösten genomförde Maya Hassan och Natanya Berehe en studie med syfte att fördjupa förståelsen för vuxna överlevares insiktsprocess efter sexuella övergrepp i barndomen begångna av en nära anhörig. Studien bygger på intervjuer med medlemmar i Rise och undersöker även hur denna process kan påverkas av att möta andra med liknande erfarenheter i peer support-sammanhang inom föreningen.

Läs hela studien här (PDF)

Sammanfattning

Vart fjärde barn i Sverige har någon gång utsatts för sexuella övergrepp. De flesta blir utsatta av en känd eller okänd jämnårig och några barn blir utsatta av en nära anhörig. De flesta studier om sexuella övergrepp i barndomen särskiljer inte på ifall övergreppen har skett inom eller utanför familjen, däremot talar viss evidens för att gruppen som utsätts av en nära anhörig är distinkt.

Vidare visar tidigare studier på att det tar lång tid att erkänna och berätta om övergrepp, att många barn själva inte etiketterar sina upplevelser som sexuella övergrepp och upplever en fas med brist på ord och kunskap om vad de varit med om. Syftet med denna studie är att undersöka vuxna överlevares process av att komma till insikt om att ha varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen av en nära anhörig. Vidare undersöktes hur denna process påverkas av peer-support sammanhang.

En kvalitativ metod tillämpades med semi-strukturerade intervjuer. 14 deltagare intervjuades och data har analyserats enligt reflexiv tematisk analys. Analysen resulterade i 4 huvudteman och 11 underteman. Huvudteman som genererades var Det går inte att förstå, Enda vägen framåt är igenom, Att omförhandla sin historia och Alla som sitter här har varit utsatta.

Analysen har skildrat hur insiktsprocessen är dynamisk och bestående av flera lager utan en tydlig ände, där deltagarnas förhållningsätt till övergreppen fortsätter att skifta genom livet. Deltagarna beskriver ett skifte från att skjuta undan, minimera och internalisera övergreppen till en villighet att se på sin historia som den är och börja leva livet på nya sätt. Detta skifte möjliggörs för vissa i peer-support sammanhang som erbjuder en unik kontext av delad förståelse och igenkänning.