Konsekvenser

Hur de sexuella övergreppen i barndomen än gått till får de förr eller senare ofta allvarliga konsekvenser för den drabbade. Även om de sexuella övergreppen inträffade 30-40 år tillbaka i tiden kan de prägla den utsattes hela livssituation.

Negativa symptom:

  • Skam och skuldkänslor – exempelvis rädsla för att bli avslöjad, att vara värdelös, att inte klara av någonting och att inte vara omtyckt av någon.
  • Depression – med symptom som exempelvis trötthet, kraftlöshet och oföretagsamhet.
  • Ångest och oro
  • Koncentrationssvårigheter – exempelvis minnesstörningar och sömnproblem.
  • Missbruk – av exempelvis alkohol, tabletter, narkotika, spel, mat eller sex.
  • Sexuella problem – exempelvis olust, rädsla eller olika sorters sexmissbruk.
  • Psykosomatiska besvär – exempelvis kroniska smärttillstånd, värk eller ständiga muskelspänningar.
  • Självdestruktivitet – exempelvis att skada sig själv fysiskt eller psykiskt.
  • Ätstörningar – exempelvis självsvält, hetsätning eller svårigheter att svälja.

 

Minnen

Att bli utsatt för sexuella övergrepp ger ofta en känsla av overklighet, ”det här händer inte”. Många som har varit utsatta för sexuella övergrepp under uppväxten tvivlar därför på minnena av dessa. Sexuella övergrepp är ett trauma och det är inte ovanligt att helt tränga bort sådant man inte orkar med att ta in. En del av de som utsatts har bara delvis trängt bort det ur medvetandet, andra har alltid vetat vad som hänt.

Att läsa en bok där sexuella övergrepp finns med eller se något om det på TV eller i en film, kan plötsligt aktivera minnet av bortträngda sexuella övergrepp. Likaså kan du, om du har varit utsatt för sexuella övergrepp som barn, få minnesbilder av övergreppen när du till exempel befinner dig i en sexuell situation tjugo år senare. Har du varit utsatt för övergrepp på natten då du legat i din säng kanske du inte har några minnen på dagtid, men känner oförklarlig rädsla för att gå och lägga dig.

 

Skuldkänslor

Det är vanligt att ha dubbla känslor för förövaren på grund av att gärningsmannen, till exempel pappa eller mamma, som man stått och kanske fortfarande står i stark beroendeställning till, även kan ha positiva sidor. Då är pappa eller mamma både en skräckperson och en älskad förälder. Det är också vanligt att känna att ”det är jag själv som har orsakat situationen”, till exempel genom att ha tagit emot saker, känt sexuell njutning eller inte ha gjort motstånd.

I själva verket är det fullkomligt orimligt att begära att ett barn eller en ung person ska kunna ta känslomässigt ansvar för eller göra motstånd i en övergreppssituation, även om inget regelrätt våld förekommit. Förövaren kanske försökte lägga skulden på dig och sa att du varit förförisk. Men förövaren eller förövarna bär alltid hela ansvaret, barn utsatta för incest eller andra sexuella övergrepp har aldrig någon del i vad som skett.

 

Komplex traumatisering

Det är numera väl känt att svåra upplevelser med stort lidande som krig, olyckor, naturkatastrofer, rån, sexuella övergrepp eller misshandel kan leda till posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Kriterier för diagnosen PTSD är (enligt DSM IV, internationell medicinsk kriteriemall):

  • Ett trauma som går utöver normal livserfarenhet.
  • Återupplevande av traumat genom påträngande minnen, upprepade drömmar eller en plötslig känsla av att vara försatt i den traumatiska situationen.
  • Avtrubbat engagemang i yttervärlden genom minskat intresse för tidigare viktiga saker, främlingskap för andra, inskränkt affekt eller en känsla av likgiltighet.
  • Andra förknippade symptom som överdrivna reaktioner på yttre stimuli, sömnstörningar, skuldkänslor, minnesstörningar samt undvikande av aktiviteter som påminner om traumat då symptomen förstärks vid aktiviteter som påminner om traumat.

Det ger svårare skador att utsättas av någon eller några som gör det med avsikt och det är mer traumatiskt ju närmare relationen är mellan offer och förövare. Vid återkommande trauman speciellt vid övergrepp mot barn, ser man en ännu mer komplex bild med framför allt:

  • Förändringar i affektreglering – oförmåga att reglera känslor, svårigheter att reglera ilska, självdestruktivitet och suicidalt beteende, svårigheter att moderera sexuellt engagemang samt impulsivt och risktagande beteende.
  • Förändringar i uppmärksamhet och medvetenhet, amnesi och dissociation.
  • Somatisering – kroppsliga besvär som uppstår utan att det finns någon kroppslig sjukdom som kan förklara besvären.
  • Kronisk skuld och skam.
  • Kronisk personlighetsförändring, förvrängda uppfattningar och idealisering (identifikation med förövaren) samt tendens att bli offer på nytt.
  • Förändring i upplevelse av mening, förtvivlan och hopplöshet samt förlust av tidigare uppfattningar.

 

Dissociation

Den grundläggande försvarsmekanismen vid trauman som ger psykiska problem tycks vara fenomenet dissociation, en klyvning av självet, där den utsatte bara kan överleva övergreppen genom att de exempelvis raderas ur medvetandet, medan kroppen fortsätter att vara i larmberedskap. Den utsatte kan uppleva att han eller hon mentalt lämnar sin kropp under övergreppen och ser det hela ”utifrån”.

Uppdelningen av självet kan leda till uppdelning i olika delpersonligheter (dissociativ identitetsstörning) eller, vilket är vanligare, till en från- och avkoppling av vissa känslor, kroppsfunktioner, minnen och erfarenheter.