Bearbetning

Alla är unika och hur man bearbetar de sexuella övergreppen man har varit utsatt för skiljer sig från person till person. Upprättelse och läkning är fullt möjlig och det behöver inte vara en oändligt lång process att bearbeta sexuella övergrepp. Det viktigaste är att var och en får göra det i sin egen takt, oavsett om det tar två år eller tio år. Vi är alla individer och det viktiga är att du får möjlighet till den hjälp som just du behöver. Vissa delar i bearbetningen, såsom att förstå att det inte är ditt fel att du blev utsatt för övergrepp, är nödvändiga för alla. Skuld och skam är också något som många arbetar länge med.

En översikt av de bearbetningsfaser, som de flesta går igenom, ser ut ungefär så här:

  • Akutfasen – Håller jag på att bli galen? När de första minnena av övergrepp bryter fram kanske du känner att du håller på att förlora förståndet. Även om det är en omvälvande period där du tillfälligt kan tappa fotfästet, kommer den att gå över.
  • Ifrågasättande – Har det verkligen hänt? Var det verkligen så farligt? Överlevare betvivlar ofta sina egna upplevelser. Insikten om att övergrepp verkligen skett och hur illa de skadat dig är en nödvändig del av läkningsprocessen.
  • Söka hjälp och stöd – När du väl har insett vilken inverkan de sexuella övergreppen har och har haft på ditt liv, måste du besluta dig för att arbeta aktivt med att läka. Du måste själv ta ansvar för att skaffa den hjälp du behöver, även om det känns omöjligt just då. Ge inte upp! Kom ihåg att du inte är ensam, även om du känner så och inte möter den förståelse du önskar och är värd.
  • Bryta tystnaden – Många som har utsatts för sexuella övergrepp under barndomen har aldrig berättat det för någon. Att berätta för en annan människa vad som hänt dig är en kraftfull hjälp till läkning och kan skingra skammen av att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp.
  • Lägga skulden där den hör hemma – Att ha varit utsatt för sexuella övergrepp medför ofta en känsla av en stor och tung skuld. Att lägga skulden på den som begått sexuella övergrepp mot dig och sluta att lägga den på dig själv är en viktig och helt nödvändig del av bearbetningen.
  • Finna ditt inre barn – Att komma i kontakt med det barn du en gång var och som utsattes för övergrepp, innebär att du kan förstå dig själv på ett annat sätt och inse hur maktlös du faktiskt var.
  • Lita på dig själv – Du vet bäst vad du behöver. Lyssna till din egen inre röst. Det krävs träning för att lära sig att lita på sina egna intryck och upplevelser. Självtillit är något som du successivt bygger upp.
  • Sorg och saknad – Tillåt dig att känna sorg över det som togs ifrån dig, exempelvis din rätt till trygghet, omtanke och respekt.
  • Vrede – Våga vara arg på den som begick sexuella övergrepp mot dig och de som inte hjälpte dig. Rätt riktad vrede innehåller mycket stärkande kraft och lämnar plats åt ny kreativitet och ny energi.
  • Konfrontation – Att konfrontera den som har begått sexuella övergrepp är kanske inte nödvändigt för alla, men kan vara mycket befriande. Förvänta dig dock inte att förövaren eller din familj har förändrats på samma sätt som du själv har gjort.
  • Gå vidare i livet – Du känner själv när du börjar uppleva att de sexuella övergreppen och problemen kring dem tar allt mindre plats och kraft. Utan att för den skull radera ut din historia kan du gå vidare i livet och använda dina erfarenheter till något bra.

 

Råd angående terapi

När man talar om att gå i terapi är det ofta psykoterapi i form av samtal som avses, men de som har varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen behöver vanligen flera typer av behandlingar. Sexuella övergrepp ger skador både i kroppen och själen och behöver bearbetas på olika sätt.

Terapiformer som har hjälpt våra medlemmar är bland annat traumabehandling, samtalsterapi, bildterapi och kroppsterapi. Kanske hittar du en lämplig terapeut på en gång, men det kan också ta lång tid innan det blir rätt. Ge inte upp! Det viktigaste är att hitta den eller de metoder som bäst passar dig.

Du ska kunna förvänta dig av din terapeut att han eller hon är en person som:

  • Är informerad eller beredd att skaffa sig information om läkningsprocessen för personer som har varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen.
  • Till fullo respekterar dina känslor.
  • Aldrig tvingar dig till någon som du inte känner dig bekväm med.
  • Uppmuntrar dig till att bygga upp ett stödjande nätverk utanför terapin.
  • Aldrig bagatelliserar dina erfarenheter och din smärta.
  • Koncentrerar sig på dig och inte på din förövare.
  • Inte försöker pressa dig till försoning eller förlåtelse.
  • Är villig att diskutera problem som uppstår i den terapeutiska situationen.
  • Inte diskuterar sina personliga problem eller vill umgås med dig som privatperson.

Terapi kan med fördel kombineras med kroppsbehandlingar som hjälper mot de psykosomatiska besvären. Exempelvis sjukgymnastik, yoga, meditation, shiatsu eller massage kan ge god effekt.

 

Stödgrupper

Att träffa andra som liksom du själv har varit utsatt för övergrepp under uppväxten brukar vara en stark upplevelse av igenkännande och bekräftelse. Att bearbeta sexuella övergrepp i grupp har visat sig vara den kanske bästa metoden. Känslan av att vara ensam eller annorlunda försvinner i en grupp tillsammans med andra med självupplevd erfarenhet av att ha utsatts för övergrepp. I gruppen kan man stötta varandra och spegla sina egna erfarenheter i varandras upplevelser. Detaljer kring vad som har hänt kan dock skilja sig väldigt mycket mellan gruppens medlemmar.

I början av processen sysselsätter sig gruppen huvudsakligen med att återskapa trygghet och säkerhet, gruppen är en mäktig källa till bekräftelse och stöd. Fortsättningsvis tar man itu med att bearbeta de traumatiska händelserna så att minnena av dessa inte är lika känsliga. I en senare del av tillfrisknandet inriktar sig gruppen på gemenskapen med andra människor. Flera studier har visat betydelsen av att tala sig igenom övergreppshändelser, att det ger förändringar mot ökad självständighet och fördjupade sociala relationer.

Vi har regelbundet, minst en gång i veckan, stödgrupper för kvinnor. Vid behov startar vi också stödgrupper för män eller för anhöriga.